Tjenare! I denna veckans avsnitt pratar jag om hur man får en naturlig accent i ett språk, och speciellt hur det hänger ihop med identitet. Jag demonstrerar också några andra språk som jag pratar. Jag vet att jag säger fel, och jag var ganska trött när jag spelade in det. Men det är okej 🙂 Hoppas ni gillar avsnittet!
Become a Patron!
Transkript
(Obs! Detta är transkriberat talspråk. Det innehåller informella stavningar, utfyllnadsord, och ibland till och med "fel")
Okej, så, jag får ofta höra att jag har ett bra uttal i andra språk, och folk frågar mig ofta hur man får ett bra uttal i svenska. Och, ja, så jag tänkte prata om hur man får ett bra uttal, och hur jag gör för att lära mig hur man uttalar nya..alltså ord i nya språk.
Och för det första så har jag lärt mig många språk, jag har spenderat mycket tid på att lära mig nya språk. Så det är såklart en anledning. Och jag fokuserar alltid väldigt mycket på just uttal, och speciellt i början. Så när jag börjar lära mig ett nytt språk, då när jag antecknar, alltså när jag skriver nya ord, då så skriver jag hur dom låter.
Så inte.. Alltså jag försöker fokusera på hur språket låter i början. Så jag antecknar ord, men jag skriver dom som jag tycker att dom låter. För att då blir det mycket lättare att komma ihåg och lära sig själva uttalet. Och jag fokuserar mycket på det, liksom, jag blir nästan besatt av ljud som är svåra.
Så om det är nåt ljud som jag inte kan säga, då blir jag lite besatt av det, så jag övar på det hela tiden. Till exempel med det tjeckiska 'Ř'. Så jag gick runt "ř ř ř ř", liksom, "řeřicha řeřicha".. Och liksom verkligen övade övade övade bara på det ljudet väldigt mycket. Tills jag kunde säga det - Ř.
Men, nånting som är väldigt väldigt viktigt, som många inte vet, eller tänker på.. Det är så här att när man lär sig ett nytt språk, ja det är inte bara ord, utan det är liksom en hel kultur.
Och om man vill prata som dom människorna från den kulturen, ah, då måste man inte bara lära sig orden och ljuden, utan man måste liksom ta till sig hela kulturen. Människorna, landet, alltså.. Så man måste liksom tycka om den, och vilja vara en del av den. Och det behöver bli en del av ens identitet.
Och jag, jag har gått igenom mycket personlig utveckling, jag har förändrat mig själv ganska mycket i livet, så jag är liksom van vid att liksom vara lite flexibel med min identitet. Jag är bekväm med att vara lite flexibel i min identitet, för att jag har förändrats ganska mycket. Så en sak som man kan fråga sig är..okej, så fråga dig det här:
Känner du att du skulle förlora en del av din identitet genom att välkomna en ny..liksom en ny del av sin identitet, skulle det kännas jobbigt? Skulle det kännas som att du förlorade något? Eller känner du dig bekväm med att ha, ah, lite olika identiteter? Känner du dig bekväm med att ändra din identitet?
Jag hoppade att du kommer att prata ungerska också i det här avsnittet :-).
Jag håller med att det är viktigt att imitera människor som pratar ett andra språk för att få en bra uttal men det känns konstigt att göra det.. (förlåt mig, min grammatik är dålig)
Haha tyvärr så är min ungerska väldigt dålig nu för tiden! Jag hoppas att jag får tid att förbättra den igen i framtiden 🙂
Ja det känns konstigt! Och det är precis det som är poängen! Om man försöker vara okej med den känslan så kommer det att kännas mer och mer normalt, och man kommer att få ett mer naturligt uttal.
Du skrev inte med dålig grammatik! Jag kan rätta ett par detaljer:
– Jag hoppades* att..
– Jag håller med om* att..