Hej hej! I dagens avsnitt har jag ett samtal med min mamma om hur man får vad man vill ha i livet. Hon lyckas oftast få det hon vill och hon delar med sig av sina knep. Avsnittet är lite längre än vanligt. Hoppas ni gillar det!
Become a Patron!
Transkript
(Obs! Transkriptet är i talspråksstil och innehåller talspråksord och informella stavningar)
Ja jag sitter här då med mamma igen. Och du har ju varit med några gånger här, så välkommen tillbaka.
Ja men tack.
Ja vi sitter här och dricker te. Vad är det för te?
Det är ett grönt organiskt citruste.
Mm. Väldigt gott faktiskt.
Ja.
Jag har ju börjat dricka te på grund av dig tror jag.
Det är sunt.
Och jag tänkte också..för att..jag tänkte det vi kunde prata om är en annan sak som jag också har lärt mig tack vare dig, det här med positivt tänkande och hur man får saker man vill ha i livet.
Du menar att affirmera.
Ja, dels det. Och jag vet, du fixar ju alltid parkeringsplatser, även om det är fullt överallt så hittar du alltid en parkeringsplats, du lyckas alltid lösa det du vill lösa. Så jag tänkte fråga dig lite, hur har du..hur fungerar det? Det, liksom, systemet, eller den attityden, eller vad det nu är..som det är.
För det första är det ju en träningssak. Och sen behöver man ju tro på att det kan vara så. Du får ju inte tveka, för då fungerar det inte. Jag tänker att det är energier som sätts igång. Så att när jag kommer ner till en full parkeringsplats, då har jag redan i förväg tänkt att, när jag kommer ner, då är det nån som åker. Och det är det ju egentligen alltid. Det är bara att vara på rätt plats så att det blir tajming.
Och det låter ju lite som magi, men när jag har gjort det här så har ju det funkat typ nio gånger av tio. Det funkar ju också om man går in på en bar och tänker att, ah men, nä men jag vill att det ska finnas en plats här, som vi kan sitta på. Och då brukar jag alltid känna i förväg om det kommer bli så eller inte. Så att, jag brukar kunna bestämma mig för att, nä men jag ska hitta nåt, och då brukar det, inte alltid, men väldigt ofta brukar det lösa sig, liksom. Och det är ju tack vare dig, att du har fått in det mindsetet, liksom.
Ja, vad bra att det funkar.
Ja.. Men hur..för att det har ju funkat för dig för..med liksom större saker än bara parkeringar, kan du..
Menar du det här huset?
Det här huset till exempel! Så hur gjorde du när du ville ha det här huset?
Ja, det var väl egentligen så att.. Jag bor (bodde) ju nästan granne med det här huset, och när din pappa och jag skulle skilja oss så var ju jag tvungen att ta vägen nånstans den veckan vi inte..jag inte hade er. För vi hade löst det så att den som hade barnen - för vi hade er varannan vecka - den som hade barnen hade bilen och huset. Och den som inte hade barnen hade inte nån bil och hus, utan fick vara nån annanstans. Och den veckan jag hade er så hade jag målarkurs hemma. Vi var ett gäng som satt och pratade. Och så var det nån som frågade mig:
"Ja Evy, var ska du bo den här veckan som kommer?".
Och jag sa att "nej det vet jag inte, men det löser sig säkert".
"Jaha, men vet du inte?".
"Nej, men det brukar lösa sig, det.."
Och så säger en utav dom i gänget att:
"Jamen du kan ju bo hos min pappa, för han är på rehabilitering, och kommer va borta tre månader".
"Jaha" sa jag, "ja men Ebbe känner jag, han är ju som en morfar för mig, skulle han att det var okej?"
"Jajjamensan" säger hon.
Så, sagt och gjort, när dagen kom så fick jag nyckel. Och så kliver jag in här i köket som jag har varit en gång förut, men då kände jag ingenting. För då var allt så dramatiskt, jag kan ju ta och berätta det nån annan gång.
När var det du var här första gången?
Det måste ha varit tjugohundra..nej, nittonhundranittiosju, kanske åtta (1997-1998). Men det här var ju då tjugohundraett (2001), eller.. Jo tjugohundraett måste det ha varit.
Året innan du..?
Ja. Och..