SSP #74 – Snack med Anders

  • by

Hej hej! Det här är ett lite speciellt avsnitt eftersom det är två timmar långt! Vanligtvis vill jag hålla avsnitten kortare, runt 15 minuter, max 30. Jag vill att de ska vara korta eftersom det är ganska tidskrävande att skapa transkripten om det rör sig om väldigt långa avsnitt. Men i det här fallet så tyckte jag att samtalet var intressant, och jag tycker inte att det skadar att ha med hela. Transkriptet (på Patreon) är dock endast för de första 20 minutrarna!

I det här avsnittet pratar jag med Anders, som är engelskalärare. Just nu är han utbränd, tyvärr, och jobbar inte. Jag var intresserad av att prata med honom, eftersom vi har liknande tankar om hur språkundervisning borde gå till. Alla som har haft språk i skolan vet hur ineffektiva traditionella undervisningsmetoder är. Men Anders gick emot de konventionella sätten att lära ut på, vilket inte resulterade i att föräldrar och lärare blev speciellt glada, trots att de är mycket bättre än de traditionella metoderna!

Become a Patron!

Transkript

Nä men jag kan..om det inte är så att vi behöver, liksom, vara formella på nåt sätt, så kan jag säga litegrann vad jag tänkte på, för när jag tänkte på såhär, men jag måste prata med Fredrik om det, för jag tänkte att det var ganska, liksom, vad ska man säga.. Jag menar, språk handlar ju väldigt mycket om att minnas nånting. Och det som är fel med skolan är ju att vi ser det väldigt mycket som ett skrivet ord, en glosa. Allting är liksom centrerat till glosan. Eller möjligtvis fraser, men inte så ofta i grundskolan, utan det är fortfarande väldigt mycket glosan.

Och så får man en sån här lista med ord, med glosor, liksom, jag kommer ihåg att jag brukade täcka för ena listan med handen..ena sidan av listan med handen, om det var engelska så täcker jag för dom engelska orden, så läser jag det svenska ordet, och sen så försöker jag hitta svaret i huvudet. Bara översätta ord för ord.

Och det tror jag att det är så många gör fortfarande. Jag tittar ju på dom och sen så..kanske man försöker skoja till det på olika sätt sådär. Men jag har ju en insikt som jag har fått tidigare, eller en kunskap, som jag tycker är väldigt intressant. Om man tar en arton-årig svensk som är så pass kunnig i det svenska språket så att han kan obehindrat läsa tidningar och följa debatter, att han är på en sådan nivå att han kan följa det som händer i samhället runt omkring honom, genom det han läser eller det han hör. Då behöver man ett ordförråd på mellan femtio tusen och sjuttio tusen ord. Femtio tusen och sjuttio tusen ord. Dom flesta av dom är inte såna som du använder i ditt tal, men du måste kunna så mycket för att förstå allt det som pågår runt omkring dig. Passiva ord då mycket, så att.. Man brukar säga att med fem tusen ord kan man klara sig i vardagen ganska bra. Men om du ska liksom ta dig förbi det, och djupare förstå saker.. Och då tänkte jag såhär, det är ju väldigt intressant.. En arton-åring – och det är ju inte ovanligt med såna arton-åringar då, som har mellan femtio och sextio tusen ord – måste alltså ha lärt sig tio ord om dan i arton år. Och då tänkte jag, hur går det till? Hur lär man sig tio ord om dan i arton år, det är ju helt orimligt. Men så är det. Om man räknar på det så måste du ha lärt dig tio ord om dan. Och då så..då slog jag upp det igen bara för att kolla, för jag har väl läst om det för länge sen. Och då menar man, han som skrev den här artikeln att..och ibland förstår man att vissa dagar så lär man sig ännu fler ord. Och då tänkte jag såhär, ah men om man..det är ju fascinerande i sig att vi har den förmågan. Jag kan tänka mig att jag kanske var en sån arton-åring, typ. Jag har aldrig övat mig på det svenska språket på det sättet. Jag menar, jag var ingen duktig elev heller, men mina..min ADHD och sådär. Och jag tänker såhär, hur går det egentligen till? Och så när jag tänker på det här med det skrivna ordet, så tänker jag såhär, från början så vet du inte ens vad ett skrivet ord är, men du lär dig väldigt väldigt mycket ord ändå, så det måste ju vara så att ord eller fraser eller stavelser, minns man ju som ljud. Och jag tänker att det är ju ofta så man lär sig ett språk när man åker nånstans, utan att..om man inte har åkt dit specifikt för att jag ska lära mig, så man har hela lexikonet med sig och såhär..utan man åker nånstans och så råkar man lära sig språk för att man hamnade där.

Råkade lära sig?

Alltså jag tänker på såhär att jag.. Min syster, hon har ju alltid vart språkbegåvad i och för sig, men hon åkte ju till Italien när hon var arton år, och kunde inte italienska.

Ingen alls?

Ingen alls, italienska. Träffade en italienare som inte kunde nånting annat än italienska. Tre månader senare kom dom hem till Sverige. Och jag minns en av dom första gångerna jag träffade honom, då stog dom i våran trappa upp till våran lägenhet och bråkade på italienska. Det är rätt avancerat!

Och då hade hon lärt sig, liksom, italienska..?

Jag har ju andra såna kompisar, så när man blir kär i någon, då är man oerhört mottaglig för kommunikation, så att man lär sig oerhört snabbt. Jag har en annan kompis som också blev kär i Brasilien, och det var exakt samma för honom, det går så oerhört snabbt. För kanske vissa människor, jag menar, båda dom människorna vet jag är väldigt språkbegåvade så att jag är inte säker på att alla gör det, men det visar ju i alla fall att det är möjligt. Att liksom på ett språk som man inte kunnat, ha liksom en högre konflikt med någon, på det språket, det tar ju jättelång tid.

…för hela (de första 20 minutrarna) transkriptet tillsammans med övningsfrågor och översättningar på ord och uttryck, klicka här!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *